Midsommardagens sol har lämnat plats åt månen i skyn,
i skogen vandrar en fager ungmö med orolig syn.

Sju blommor hon skall finna för att lägga under kudden sin,
men det måste ske innan klockan slagit tolv  och drömmarnas värld hon burit sig in.

Endast då bilden av en framtida make visas skall,
och hon säker blir vem som henne ska få på fall.

Hon jäktar för att hinna men lugnar sig med en sång,
hon sjunger så högt att hon inte märkt att en främlings blick hon fått på fång.

Det är en man vars avsikter är så onda,
att han otaligt med liv berövar och de aldrig mer återvända.

Nu denna ungmö var död och hennes rosenröda kinder bleka,
vars framtida make aldrig fick sin chans att smeka.